söndag 22 januari 2017

Att Sveriges befolkning steg från sjusiffrig till åttasiffrig 170120 tycks inte ge anledning till någon oro


Den 20 januari 2017 steg Sveriges innevånarantal från ett sjusiffrigt till ett åttasiffrigt tal. En formellt dramatisk förändring har ett stort symboliskt värde. Passerandet av denna symboliskt dramatiska gräns noterades bara med måttliga artiklar i massmedia utan att utnyttja tillfället till reflektioner om att befolkningstillväxten är ett problem.

Den 20 januari 2017 tillträdde också Donald Trump efter ett demokratiskt val som den fria världens mäktigaste företrädare. Och inom några dagar blivit den person som gjort mer än någon annan enskild individ för att öka världens framtida befolkning och det tryck den utövar genom ett beslut att förbjuda bistånd till organisationer som stöder abort http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LRrR1/kritik-mot-trumps-abortlag-kvinnor-kommer-do , (dock var oron störst för påverkan på enstaka kvinnor snarare än det tryck världens befolkningstillväxt skapar.)
Jag tolkar det symboliskt. Samma dag som en magiskt gräns passeras som visar att befolkningstillväxten är stor och ökande väljer den fria värden genom sitt val av ledande företrädare hög befolkningstillväxt och hög global uppvärmning.

Jag tycker befolkningstillväxten är det troligen STÖRSTA och mest HOTANDE framtidsproblemet. Den förstärker hotet mot vår arts fortlevnad och existens genom den ökande press på miljö och resurser ett ökande befolkningstal innebär. Någon skribent borde utnyttjat tillfället att ur det perspektivet utnyttja att Sverige passerat en viktig symbolisk gräns, men ingen gjorde det direkt såvitt jag kunnat finna. Jag skrev reflektionen till den journalist som skrivit på DN om att tio millioner passerat utan att reflektera över problemen med en växande befolkning och Anders Wijkman, som jag tidigare berömt förut för att faktiskt ta upp att befolkningstillväxten faktiskt är ett av de potentiellt största problemen, men nu inte märktes mycket i den frågan. Dessutom lade jag ut en föregående version av denna webb-artikel. Jag trodde då mitt inflytande var försumbart. Men en vecka efteråt dök artiklar upp i bland annat DN med uttalanden av Wijkman om befolkningsproblemet http://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/ny-prognos-vi-blir-13-miljarder-ar-2100/ Så jag kanske underskattat mitt inflytande, eftersom precis de jag fäst uppmärksamheten på reagerade inom en vecka!


Visst har det gått ganska bra hittills att ta hand om de växande människomassorna. Genomsnittslivslängden och hälsan ökar och antalet mycket fattiga minskar. Rosling invaggar oss i säkerhet med sina grafiska samband. När vi får det tillräckligt bra minskar nativiteten av sig själv.

Jag drar fram liknelsen med den som föll från toppen av en skyskrapa och när 14e våningen passerades uttalade "hittills har det gått bra".
Jag tror ”vi” kunde klara av utmaningen med den ökande befolkningen om ”vi” vore tillräckligt förnuftiga, men det är ”vi” inte! Valet av Trump i ett demokratiskt val demonstrerar detta kollektiva oförnuft och att följa vad "folket" vill är inte någon lösning. Stämmer med min åsikt att mekanismerna för ”förnuftigt beslutsfattande” inte förbättrats och inte är tillräckligt bra för att människoartens överlevnad om hundra år skall kunna betraktas som tryggad.
Det oroar mig att hotet från den växande mängden av människor inte tas riktigt på allvar, det visar att få (speciellt bland massmedia) anser att mängden människor faktiskt är ett stort och växande miljöproblem. Skälet att jag utvidgade tanken till en webbartikel var, att när jag tog upp det på twitter, blev det en kommentar som dels uttryckte att visst nämner massmedia att gränsen 10 miljoner passerats och att det ju inte händer något dramatiskt just i det ögonblick gränsen passeras, och dessutom att folkökningsproblemet ju inte väsentligen ligger i Sverige.
Som bakgrund: visst togs det upp om än förhållandevis blygsamt av media och debattartiklar. Den största dagstidningen (DN) har två artiklar: http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-ar-vi-tio-miljoner/ och http://www.dn.se/nyheter/sverige/scb-10-miljoner-invanare-fredag-den-20-januari/ 
Mellan åtta och nio miljoner i Sverige tog 35år, men mellan nio och tio bara 13 år, och SCB räknar med en fortsatt snabbare befolkningsökning än för några decennier sedan. 2006 var prognosen att Sverige skulle bli tio miljoner invånare först år 2029. Mellan 2010 och 2015 ökade Sveriges befolkning näst mest i EU, med i snitt fyra procent varje år, jämfört med de andra länderna, där snittet var en procent. En hög nativitet i Sverige bidrar avsevärt till den svenska folkökningen. Antalet som räknas är folkbokförda i Sverige. Varje svensk utgör uppåt fyra gånger så stor belastning på världens resurser och miljö som en genomsnittlig världsmedborgare. Skäl att massmedia och journalister inte tar i frågan är att en orsak till den svenska befolkningsökningen är immigration; ett ifrågasättande av den globala befolkningsökningen tas säkert som ett uttryck för främlingsfientlighet och rasism; det kommer också lätt i konflikt med feministiska aspekter. Men den svenska ökande nativiteten ifrågasätts inte, och det ifrågasätts inte heller att nästan alla politiker och många andra faktiskt tycker att den tillväxt som följer av ökande svensk befolkning är positiv.

Men visst är befolkningsökningen ett globalt problem i högre grad än ett svenskt. Världens befolkning växer, fast det är mest i Afrika, där hög nativitet är en dominerande orsak. Den enda "tunga" skribent som medverkar i artiklar om att den globala befolkningsökningen faktiskt är ett stort miljöhot och hot mot vår existens, som det borde göras något åt eller åtminstone erkännas som ett stort problem, som jag observerat har skrivit är Anders Wijkman (ofta med andra). Exempel är: http://www.svd.se/vi-maste-forsoka-begransa-befolkningsokningen och http://www.svd.se/rosling-har-fel-om-jordens-befolkning . Jag skrev därför ett uppskattande brev till Anders Wijkman för att han var den enda (viktiga) som ”tog” i problemet, men sedan dess har hans medverkan i sådana artiklar minskat.

Grundkraften i evolutionen är att sträva efter många barn, detta är nog den instinkt som sitter djupast rotad av alla i våra gener och är svårast att analysera objektivt med förnuftet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar